I maj 2025 gav sig vår resekonsult Cornelia iväg på sin första safari i Tanzania. Läs om hennes upplevelser här!

Dag 1 – Äntligen iväg – med hjärtat fullt av förväntan

Så satt vi där till slut, på planet mot Tanzania. Försöket att sova kvällen innan gick så där – hur skulle man kunna sova när kroppen bubblar av förväntan? Två timmars sömn på flyget fick räcka. Efter en underbar avokadomacka i Addis Abeba landade vi på Kilimanjaro Airport, en liten flygplats prydd med omsorgsfullt arrangerade blommor. Där mötte vi vår guide och chaufför Good Luck – vilket namn! Med honom började vår resa genom landskap och liv som redan här grep tag i hjärtat.

Mellan byar och majsfält

Vi reste mitt under regnperioden och fick en inblick i vardagen längs vägarna. Byborna torkade ris vid vägkanten, redo att snabbt samla in vid regn. Majs vajade stolt på fälten, solrosor bredde ut sig som gyllene mattor och Massajer vallade sina djur. Att ta mindre vägar förde oss närmare vardagslivet – kvinnor i färgstarka kangas, små butiker, barn som vinkade. Det kändes genuint och varmt.

Pazuri – som att komma hem

Första natten bodde vi på Pazuri Inn, ett boende vi jobbat med länge – och en personlig favorit. Jag fick Nyati-rummet och vi avslutade dagen med soppa och mustig gryta. En perfekt avrundning på en första dag fylld av intryck och hjärtemöten.

Dag 2 – Möten som stannar kvar

Nästa dag besökte vi vårt kontor i Kisongo och åt färska granatäpplen direkt från träden. Det var fint att få tid med våra chaufförer/guider – eller ja, vänner är ett bättre ord. Sedan kom ett efterlängtat och emotionellt besök: Living Water Children Center. Barnens blickar, deras händer som sökte närhet. Det var både vackert och tungt. Låten som spelades – ”Everything I wish for is right in front of me” – sammanfattade känslan. Genom projektet ”Hopp och Möjligheter” har vi kunnat bidra med bageriutrustning som ger barnen nya färdigheter och mellanmål.

Dag 3 – Tarangire och födelsedag bland elefanter

Efter barnhemmet for vi vidare mot Winters Tented Lodge, och därifrån in i Tarangire. Dagen efter firade jag min födelsedag – och vilken dag! Vi var helt ensamma vid södra gaten och välkomnades av dik-diks, impalas, fåglar i alla färger – och till slut, elefanterna. Vi stod mitt i en flock, såg dem mumsa och röra sig rofyllt men mäktigt. Även giraffer dök upp, så ståtliga och nyfikna.

Lunch bland baobab och elefanter

När vi närmade oss lunch dök ännu fler elefanter upp, bland annat en som promenerade rakt mot bilen – hjärtat rusade! Baobabträden tornade upp sig som levande skulpturer. Tarangire visade sig vara elefanternas paradis – och mitt med. På kvällen nådde vi Hhando Coffee Lodge, där vi avslutade dagen med utsikt över molnskog och blommande trädgårdar.

Dag 4 – Magin i Ngorongoro

Färden till Ngorongoro Crater bjöd på dimhöljd regnskog, slingriga vägar och en spännande färd ner i kratern. Dimman låg tät men det kändes nästan ännu mer magiskt så. Väl nere möttes vi av lejon, zebror, flodhästar, elefanter och till och med två noshörningar. Djurlivet var överväldigande – naturen så levande, vyerna så färgstarka.

Migrationen – en rörlig vägg av liv

När vi lämnade kratern mot Serengeti hände något stort – bokstavligen. Plötsligt var vi mitt i migrationen. Gnuer och zebror i tusental strömmade förbi på båda sidor om bilen. Så obeskrivligt mycket liv! Som avslutning dök en gepard upp vid ett vattenhål. Senare på campen passerade ännu en våg av gnuer under natten – ett konstant brus, som en puls genom savannen.

Dag 5 – Serengeti och drömmen som blev verklighet

Tidigt nästa morgon for vi ut igen. Himlen fylldes av ballonger i soluppgången och flodhästar låg tätt i de naturliga poolerna. Vi såg krokodiler, giraffer, bufflar. Men vi var på jakt efter de stora kattdjuren. Till slut – en leopard, vilande i ett träd, gungande av trötthet. Vi såg också lejon i träd, vilket inte är helt vanligt – men Serengeti bjuder gärna på det oväntade.

En sista safari-hyllning

Med leoparden i sikte fullbordade vi vår Big Five. På kvällen hörde vi hyenor skratta i mörkret, såg gnuer röra sig som ett levande band i skymningen. När vi återvände till lägret kände jag att jag aldrig ville åka härifrån.

Dag 6 och 7 – Med hjärtat fullt till sista stund

Sista morgonen började stillsamt. En leopard visade sig igen, och vi körde tillbaka mot Hhando. Vi åt lunch i en by där kvinnorna lagade mat i sina hem – ett initiativ som skapar både gemenskap och försörjning. Sedan cyklade vi längs Mosquito River, förbi barn, odlingar, och till sist ännu ett gäng zebror – nu bara meter från oss. Den där känslan av att verkligen få vara nära, både djur och människor, stannade kvar.

Slut för nu – men bara början på något mer

Det är svårt att sätta ord på allt vi varit med om. Men det jag tar med mig är hur mycket varje litet möte betyder – och hur stark känslan är när man får dela den med andra. Fortsättning följer – för det gör den ju alltid, när man rest med hjärtat först.

Du kan läsa den fullständiga versionen av Cornelias safari här.